Lite historia om trakten

Gården Västra Älvsala kallades under 1500- och 1600-talen Nedre Älvsala. Andra gårdar fanns vid Brevik, Fagerdala och Bullandö. Vägen Fagerdala – Älvsala – Bullandö följde sträckningen av nuvarande Näckrosvägen – Gamla Skolvägen. Vid ”rysshärjningarna” 1719 nedbrändes Älvsalas byggnader i likhet med flertalet gårdar längs kusten.

Den första mer samlade fritidsbebyggelsen i trakten tillkom vid Fagerdala. Det var lätt att nå dit både till ångbåtsbrygga och via allmän väg. I början av 1950-talet fick familjen Östberg, som då ägde Älvsala m.fl., tillstånd att lägga ner jordbruksdriften på en del av sitt innehav. Tre byggnadsplaner upprättades, nämligen Östanvik, Östra Älvsala och vårt område Västra Älvsala. Exploateringen, som totalt omfattade cirka 250 tomter genomfördes av Fastighetsbolaget ”Stockholm med Omnejd”. Bara några år senare fick Älvsalas ägare tillstånd att helt lägga ned jordbruket. Ytterligare en stor exploatering följde, nu genom ”Hem på Landet” med ytterligare 250 tomter.

Den omfattande exploateringen medförde en stor och störande genomfartstrafik genom vårt område. Det blev därför en förbättring när en ny väg anlades 1970 till Bullandö och den Marina som börjat byggas där. Vägen tog också upp trafiken till fritidsbebyggelsen norr om vårt område, vilket innebar att den gamla genomfartsvägen kunde stängas av.

Lite historia om föreningen

Byggnadsplanen för Västra Älvsala fastställdes den 16 april 1957. Avstyckning av de 76 tomterna genomfördes i en enda förrättning, vilken fastställdes den 7 mars 1958. På byggnadsplanekartan finns endast två byggnader redovisade, nämligen nuvarande Näckrosvägen 7 samt Näckrosvägen 9 ( f.d. skolhus). Avstyckningskartan visar att byggandet av många tomter snabbt kom igång. Kartan redovisar 12 bebyggda fastigheter.

Den 21 juli 1957 träffades 15 av de nya tomtägarna till ett möte där man beslöt att bilda Västra Älvsala Tomtägarförening. Till interimsstyrelse valdes Anders Asp, Curt Stensvad och Arne Schultzberg.

Under de första åren var en viktig fråga områdets elektrifiering. 1963 var detta klart. Under samma period lade föreningen stor möda på att förmå ”Tomtbolaget” att iordningställa vägar, bryggor och övriga gemensamma anläggningar till acceptabelt skick. Under somrarna ordnades simundervisning för barn.

1963 gick ett tiotal medlemmar samman och bildade en bastugrupp. Sedemera fick gruppen tillstånd att bygga en bastu nere vid sjön.

1966 träffades ett gåvoavtal med ägaren till Västra Älvsala 5:1 och Henning Möllers dödsbo, vilket innebar att föreningen blev ägare till ytterligare 26 hektar mark. Samtidigt fick föreningen det fulla ansvaret för skötseln av grönområdena, tre km vägar och andra gemensamma anläggningar.

”Tomtbolaget” hade anlagt ett tiotal djupborrade brunnar med handpumpar, vilket så småningom reste krav på att få vatten fram till husen. Från år 1966 och framåt behandlas denna fråga på föreningens möten. År 1977 beslutades att de tomtägare som så önskade kunde gå samman i brunnsgrupper för att förse brunnarna med eldrivna pumpar, hydroforer och ledningar. Villkoren skulle regleras i överenskommelse med föreningen och innebar bl.a. att tappkranar skulle finnas vid resp. ”brunnhus” samt att hushållning med vatten skulle iakttagas. Beslutet resulterade i att eldrivna pumpar och ledningar mm. anlades vid sju av brunnarna där 42 fastigheter blev anslutna. År 1982 bildar dessa fastighetsägare en särskild förening för förvaltning av dessa gemensamma brunnar med tillbehör – ”Vattengruppen i Älvsala Tomtägarförening”.

Vid några tillfällen har frågan om ändrad förvaltningsform varit uppe till diskussion vid årsmötena, men vid varje tillfälle har majoriteten ansett att en ideell förening är att föredra.

Väsentliga händelser under senare år

  • År 1995 uppfördes en förrådsbyggnad vid sjön.
  • År 1995 beslutades om att ersätta den s.k. roddbåtsbryggan med en flytbrygga i ett något sydligare läge. I samband med detta görs en extra utdebitering på 3000Kr för samtliga medlemmar, vilket garanterar de som betalar en båtplats (om än inte en specifik båtplats). Vilken plats man får sig tilldelad och rätt att använda beslutas av styrelsen genom Hamnkapten.
  • Åren 1995/96 genomfördes en naturvårdsanpassad avverkning.
  • År 1996 slutförs muddringen så att den nya bryggan kan komma på plats med 44 platser.
  • År 1996 fastställs också en s.k. hamnförordning, vilken reglerar vad som gäller för hamnen med bryggor och båtplatser.
  • År 2002 beslutar föreningen om en stadgeändring, vilket gör att ”sommarvattnet” införlivas i föreningen.
  • År 2003 rivs det gamla hopptornet och ersätts med ett nytt.
  • År 2004 revideras ”båtplatsavtalet” som sänds till alla båtägare.
  • År 2005 anläggs en boulebana till vänster om redskapsboden vid bryggorna och roddbåtsbryggan ersätts med en ny.

Dokument från föreningens första tid